I första hand ska du säkerställa att lapsk vallhund verkligen är en ras som passar dig. Läs allt du kan komma över, prata med många olika ägare till lapska vallhundar och försök få träffa en eller flera hundar. Därefter ska du välja vilken uppfödare eller kull som du ska köpa valp ifrån. Välj en uppfödare som har mål med sin uppfödning som stämmer överens med vad du värderar högt hos din framtida familjemedlem. En uppfödare med god kunskap om rasen och egenskaperna hos de hundar som avlas på kommer kunna hjälpa dig att få den valp i kullen som passar dig bäst.
Vi vill uppmana alla som söker efter valp att säkerställa att valpen ifråga är registrerad i SKK, eller vid köp av valp utomlands, kommer kunna registreras i SKK.
Kanske tänker du att det inte är så viktigt, för du har inte planerat att tävla eller avla på din hund? Det kan dock finnas många anledningar till att valpar inte är eller går att registrera, som faktiskt kan komma att påverka ditt hundägande. Det kan handla om ohälsa eller sjukdom hos föräldradjuren och det kan handla om att uppfödaren inte följt regelverk genom exempelvis bristande omvårdnad och därmed blivit utesluten ur SKK.
Vi uppmanar till att vara frågvis i kontakten med uppfödare, be om registreringsnummer på föräldradjuren så du själv kan gå in i SKK:s databas Hunddata och se att valpkullen är registrerad och att föräldradjuren är friska. Vid köp av valp utomlands rekommenderar vi att ni kontaktar SKK för att säkerställa att valpen ifråga kommer gå att omregistrera här i Sverige, så ditt hundägande börjar utan begränsningar och med alla möjligheter tillgängliga.
Vi hjälper gärna till som bollplank och kan assistera med att tolka hälsoresultat och mentalbeskrivningar om ni behöver hjälp med det, men börja gärna med att läsa igenom de frågeställningar som besvaras här nedan. Har du frågor som du ej får svar på här, eller frågor om en specifik kombination? Maila valpradgivning@srlv.se
Nedan följer exempel på vanliga frågor som rasklubben får från blivande valpköpare.
Vad ska jag tänka på när jag köper valp?
Det kan kännas som mycket att sätta sig in i som valpköpare, men att göra ett bra förarbete i valet av valp ökar era chanser att få en frisk hund som lever upp till era förväntningar.
Ett första steg är att noggrant tänka igenom vad du vill med ditt hundägande och faktiskt vara ärlig med dina ambitioner och förhoppningar. Här följer exempel på frågor du kan ställa dig själv och din eventuella familj; Hur social med andra människor eller hundar vill du att din hund ska vara? Hur mycket tid vill du lägga på att aktivera din hund? Vad innebär ett aktivt hundliv för dig - Är det långa promenader eller är det träning du tänker på? Vill du tävla, träna eller arbeta med din hund - I vilka grenar eller vilken typ av arbete?
Oavsett vad ni önskar i en kommande valp så råder vi er till att läsa igenom avelsrekommendationerna som finns på hemsidan https://srlv.se/avelskommitte/avel-och-halsa/ och höra med de uppfödare ni kontaktar om de följer dessa rekommendationer. Om uppfödaren gör avsteg från avelsrekommendationerna bör de kunna motivera det.
Mentaliteten, varför är det viktigt? Vad innebär MH och BPH?
MH (Mentalbeskrivning hund) och BPH (Beteende- och personlighetsbeskrivning hund) är två typer av mentalbeskrivningar som kan göras på hundar som är minst ett år gamla. Du kan läsa mer om de olika beskrivningarna här https://srlv.se/avelskommitte/mentalitet/.
Inför valpköp rekommenderar vi att titta på resultatet från mentalbeskrivningen (MH eller BPH) av föräldradjur, eventuella tidigare avkommor och nära släktingar (se mer om mentalitet, MH och BPH på https://srlv.se/avelskommitte/mentalitet/ samt för att söka på hundar, http://hundar.skk.se/avelsdata ). Genom att läsa om hur de reagerade/agerade kan man göra sig en bild av vad man kan vänta sig av avkomman.
Beteenden som utvärderas i MH respektive BPH har visat sig vara nedärvbara och ha en stark koppling till hur hunden fungerar i vardagssituationer. Hundar som inte är mentalt stabila och har överdriven rädsla upplever stress och lidande i vardagen vilket är ett välfärdsproblem för många hundar. Genom att avla på stabila hundar som inte har problem med rädslor kan vi spara hundar från onödigt lidande. Att så många hundar reagerar kraftigt på ljud från smällare på nyår är ett exempel på något som kan undvikas genom att avla på individer som visat sig ha låga reaktioner på skott vid mentalbeskrivningar. Visserligen kan hundar förvärva rädsla genom livet beroende på vad de utsätts för, men en hund som har en genetisk predisposition (ökad sannolikhet) för att vara mentalt stabil klarar svåra och skrämmande situationer betydligt bättre utan att få men för livet. Du kan öka dina chanser att få en valp som är trygg och säker i många olika situationer genom att välja föräldradjur som har sunda reaktioner vid mentalbeskrivning. Om du har tänkt använda din hund till arbete eller träning kan t.ex. leklust och socialitet hos föräldradjuren vara extra intressant.
Lapsk vallhund är ju en så frisk ras, behöver man verkligen tänka på hälsotester så mycket vid köp av valp?
En population blir aldrig friskare än de djur som utgör avelsbasen. Lapsk vallhund kan tyckas vara en frisk ras i jämförelse med raser med större hälsoproblem, men om man avlar på hundar med t ex höftledsdysplasi och ögonsjukdomar kommer inte rasen att vara en frisk ras så länge till. Även om det inte är vanligt förekommer det individer med mer eller mindre allvarliga sjukdomar och defekter, såsom allergier, epilepsi och knä- eller ryggproblematik.
Det är därför viktigt att ta hänsyn till hälsostatusen hos föräldradjur och nära släktingar. Utöver officiella hälsoresultat vad gäller leder (höfter och armbågar) samt ögon, ta reda på hur hälsan är i övrigt. Om du får veta att det finns allvarliga sjukdomar i den nära familjen gör du klokt i att ta reda på om dessa är ärftliga och om det finns fler hundar som drabbats även om det inte finns officiellt registrerat. En hund med allergi eller epilepsi lider av detta hela sitt liv, de lever ofta kortare liv och behandling kräver både mycket tid och pengar från hundens ägare.
Föds det aldrig några lapsk-valpar eller? Det kommer ju aldrig upp några annonser om valpkullar på hemsidan.
Det stämmer att det inte föds så många lapska vallhundar, det brukar ligga på runt 60 valpar per år. Många uppfödare har listor på intresserade köpare redan innan tiken är parad, och de flesta har fler intresserade köpare än valpar och sälja, därför har uppfödarna möjlighet att vara kräsna med vilka de säljer till. Räkna med att få svara på många frågor och argumentera för varför uppfödaren ska välja att sälja en valp till just dig! Men å andra sidan, en uppfödare som väljer sina valpköpare med noggrannhet har sannolikt investerat för att sätta ihop en bra avelskombination och ge valparna den bästa start möjligt i livet. En engagerad uppfödare är ett bra stöd att ha särskilt under valp- och unghundstiden då frågorna kan vara många och det kan finnas ett stort behov av stöd för dig & din hund.
Planerar det att födas några valpar i min del av landet i år? Vi vill helst ha en valp lagom till semestern.
Att hitta en lapsk vallhund som är leveransklar en speciell tid på året är svårt. Det föds inte många kullar varje år, tikarna löper när dom löper oavsett om det är på ”rätt” tid eller ej. Och även om det finns en kull under rätt tid på året kan du aldrig räkna med att den uppfödaren har en valp till er. De flesta uppfödare har fler intresserade köpare än valpar att sälja. När man köper en hund som ska bli en ny familjemedlem för de kommande 10+ åren så bör man välja noggrant, födelsedatum är ett dåligt kriterium att välja valp efter och många uppfödare skulle säga nej om det var den viktigaste anledningen till att ni ville ha en valp från deras kull. Tips är att försöka vara mer flexibla för när det passar att ta hem en valp! Då har ni större chans att hitta rätt individ för er!
Hur är det med jaktlusten hos de lapska? Vi letar efter en hund som håller sig på gården och som kan gå lös i skogen.
Lapsk vallhund har ett ursprungligen mycket brett användningsområde, och har det än idag, då de fortfarande används inom såväl renvallning som många andra arbeten där uthållighet och självständighet är viktiga egenskaper. Utöver att vid renflyttningen valla och driva ren i många mil dagligen har de under andra delar av året fått fungera som jakthund på såväl älg som småvilt och fågel. Det är inte ovanligt med ett stort intresse för vilt i rasen, även om vissa individer helt saknar intresse för vilt. Som regel ligger det mycket arbete bakom de lapska som kan gå lösa i skog och mark. Om lågt intresse för vilt kommer högt upp på listan över viktiga egenskaper hos din blivande hund kan det vara en god idé att tänka om och titta på andra raser.
Är lapsk vallhund en skällig ras? Är alla individer lika skälliga?
I sitt ursprungsarbete ska lapsk vallhund skälla när de vallar ren. Att ha ett bra och uthålligt skall är därför något som ska finnas i rasen. Detta betyder dock inte att hunden ska okynneskälla i tid och otid. Vissa individer är mer ljudliga och har närmre till skallet än andra, men en helt tyst lapsk vallhund är inte en rastypisk lapsk vallhund. Till stor del del beror okynnesskällande på hur livssituationen ser ut i allmänhet och kan ofta undvikas genom att man som ägare ser till att förekomma, avleda hunden med annat och inte sätta den i situationer som triggar den till att stå och skälla. En understimulerad hund tar ofta ut sin överskottsenergi genom skall, så att hålla hunden på en lagom aktivitetsnivå är ett bra sätt att undvika oönskat skällande.
Kan man ha en lapsk vallhund i lägenhet?
Det går alldeles utmärkt förutsatt att hunden får tillräcklig aktivering och motion på vardagsbasis. En hund som växer upp i lägenhet vänjer sig vid ljud från grannar som normalt förekommer i en lägenhet och det blir sällan problem med att de skäller inomhus om bara ägaren vidtar lämpliga åtgärder för att undvika detta, se svaret på frågan ovan. Om hunden däremot har problem med rädslor (ljud eller sociala rädslor) kan dock det bli stressande för den att bo i en miljö där det förekommer stimuli som triggar igång rädslorna, välj därför en hund från föräldrar med lämpliga mentala egenskaper.
Vad betyder inavelsgraden i en specifik kull? Varför är det dåligt med hög inavelsgrad?
Inavelsgraden är ett mått på hur nära släkt föräldradjuren är. Du kan läsa mer om hur inavelsgrad fungerar här: https://www.skk.se/uppfodning/halsa/genetik-och-avel/inavel--vad-innebar-det/
Inavelsgraden fungerar lite knepigt när en hund som själv har hög inavelsgrad paras med en hund som är helt obesläktad. Då kommer deras valpar få en inavelsgrad på 0 %. Men även om inaveln inte syns med en hög siffra i stamtavlan så utarmar det den genetiska bredden i populationen vilket gör hunden mindre motståndskraftig mot sjukdom och defekter.
Vi har en liten population med en ännu mindre s.k. "effektiv populationsstorlek" dvs den del av populationen som lämnar avkomma, de hundar som går vidare i avel har en väldigt stor påverkan på den populationen i många generationer framåt. Det är därför som så kallade "matadorhanar" som lämnar många avkommor är ett stort problem i en så här liten ras; det går helt enkelt inte att få bort dom ur stamtavlorna eftersom vissa hundar finns bakom en så stor del av populationen. Speciellt problematiskt blir det om de nedärver dåliga anlag eftersom de då finns i stora delar av populationen. Vissa anlag kommer inte att synas förrän de har ackumulerats i tillräckligt hög utsträckning, varför hundar med hög inavelsgrad löper extra stor risk att drabbas av sjukdom.
Vill vi ha en frisk ras utan problem, ska inte hundar med hög inavelsgrad användas vidare i avel.
Jag har hittat en kull som jag vill ha en valp ifrån. Ett av föräldradjuren har A-höfter men den andra har C-höfter. Spelar det någon roll för min valp?
Nedärvningen av HD är komplex, och det är inte så enkelt att A+C ger B, eller A+A ger A, utan man kan behöva titta på HD-status hos föräldradjurens kullsyskon, tidigare avkommor, föräldrar etc också för en komplett bild av vad man eventuellt kan förvänta sig hos avkomman.
Problemen med att avla på individer med dåliga höfter kan visa sig längre fram i populationen när det börjar ackumuleras hd-fel i stamtavlan och hd-felen inte längre är lindriga, då kan det vara svårt att "rädda" rasen för att för få hundar är fria. Den övervägande andelen lapska vallhundar som röntgas får resultat A eller B dvs är fria från höftledsdysplasi, och det är också de individer som rekommenderas användas i avel för att populationen ska ha en fortsatt god ledhälsa.
Jag vill köpa en valp från HD-fria föräldrar, men från den kull jag har tänkt mig att köpa ifrån är inte hanen röntgad. Han används dock i renskötseln.
Huruvida man kommer märka av hd-fel hos en hund som inte röntgats så får man nog tänka att det beror på såväl grad av hd-fel som vad hunden utsätts för. En hund som aldrig belastas med hårt arbete kanske man aldrig märker något på och det finns många hundar med C-höfter som aldrig kommer att få problem, men det kan naturligtvis inte garanteras. En hund med en stor motivation till arbete kommer också att fortsätta arbeta även om den har smärtproblematik.
Trots avelsrekommendationerna måste det ändå vara möjligt att göra vissa undantag. När det kommer till de hårt arbetande hundarna som används i renskötseln så kan man oftast vara ganska säker på att höfterna är bra på en hund som hunnit komma upp i åldern och som trots hårt arbete inte visar några tecken på problem. Då kan det vara försvarbart att använda sig av en äldre oröntgad hane i kombination med en tik som är HD-fri.
Varför är ögonlysning viktigt?
Ögonproblem överlag är inte ett jättestort problem i vår ras, men det förekommer bland annat olika former av katarakter (gråstarr) samt två typer av PRA (progressiv retinal atrofi, vilket leder till blindhet) i rasen. Rekommendationen är att avelsdjur ska ögonlysas så nära inpå parning som möjligt, för att säkerställa att de inte har några ärftliga ögonproblem. Nedärvningen av de flesta ögonsjukdomar är inte helt känd, PRA däremot nedärvs autosomalt recessivt vilket innebär att båda föräldradjuren måste vara anlagsbärare för att sjuka valpar ska kunna födas. Såväl prcd-PRA som IFT122-PRA går det att gentesta för och minst ett av föräldradjuren bör vara fri från anlag för båda typerna av PRA, för att garantera att inga valpar riskerar bli blinda. Om föräldradjuren inte har känd status för båda dessa sorter är det mycket viktigt att de nyligen är ögonlysta, särskilt om de är lite äldre, likaså att uppfödaren är medveten om eventuella anlagsbärare i valparnas stamtavla. Läs mer om PRA här https://srlv.se/avelskommitte/prcd-pra/
Hane eller tik? Vilket ska jag välja och varför?
Om du har tänkt avla på valpen själv kan det ju finnas en anledning till varför du vill ha en tik. En anledning till att välja ett specifikt kön kan vara vad du har för kön på övriga hundar i hemmet eller vad nära familj/vänner har som din hund måste kunna umgås med. Om du till exempel redan har tikar kommer du behöva göra lite arrangemang under löpperioden om du skaffar en hanhund eller vice versa. Visst kan man kastrera men det är ett onödigt ingrepp att göra om det kan undvikas, och om din hund visar sig vara mycket lovande kanske det finns anledning att använda den i avel i framtiden, då är det tråkigt om du redan har kastrerat.
Tikar är generellt mer efterfrågade eftersom många tror att tikar är lättare och “snällare”.
Tikar går generellt lättare ihop med andra hundar oavsett kön men utöver detta är tikar inte lättare, de kan dock vara lättare att motivera med mat än vad speciellt unga hanar är. Tikar kan vara mer påverkade av hormoner kring löp medan hanar har fördelen att de är mer jämna i sitt beteende. Så kallad “hanhundsaggressivitet” förekommer inom de flesta raser och man kan aldrig vänta sig att två vuxna okastrerade hanhundar ska kunna umgås ihop om de inte känner varandra. Det är sällan något problem att skaffa en yngre hane om du redan har en hanhund. I vissa raser finns problem med att hanarna har en överdrivet stor sexdrift och mycket hanhundsaggressivitet, detta är inte något som förekommer i större utsträckning hos lapsk vallhund, men ett tips är att fråga ägaren till hanhunden som är far till din valp om hur han är med tikar och andra hanar.
Det finns många ägare till lapska hanhundar som vittnar om att det går utmärkt att promenera ihop med andra hanhundar eller träna ihop med löptikar utan problem, men det är såklart något som kräver lite träning när de är unghundar. Att vi har flera lapska hanar som rönt stora framgångar inom tävling i flera olika grenar vittnar om att lapska hanar duger utmärkt till tävling och träning.
Om du inte har mycket goda skäl att välja ett specifikt kön på framtida valp är det en god idé att istället välja kull med omsorg och att vara öppen för antingen hane eller tik inom den aktuella kullen.
Jag vill välja min valp ur kullen själv, brukar man få det?
Oftast väljer uppfödaren vilken valp som ska hamna var. Fördelen med detta är att uppfödaren har sett valparna i en mängd olika situationer och sannolikt har en bättre bild av valpens egenskaper än en valpköpare som kommer dit och ser valparna ett par timmar någon gång ibland, om ens det. Om du väljer en uppfödare som du litar på och ger uppfödaren information om hur du tänkt dig att valpens framtida liv ska se ut så har du goda chanser att få den valpen i kullen som passar bäst för dig. En vanlig uppfattning är att man som valpköpare ska välja den valp som verkar piggast och gladast och är mest framme när man är där och besöker kullen. Man måste då komma ihåg att valpar sover och är aktiva på olika tider. Den valp som upplevs som den piggaste och mest framåt kanske just har vaknat efter en lång utvilande sömn, nästa gång du kommer har kanske den valpen precis röjt runt i flera timmar och är därför trött och vill sova.